Jag vågar inte tro på något, vågar inte ha några förhoppningar alls, rädd för att allt ska gå fel. Varför är det så här? Jag orkar inte. Jag ser alla som verkar så säkra och modiga, och jag önskar att jag var mer som dem. Speciellt några som jag känner är så där självklart och enkelt modiga.
Om jag låtsas som att jag är som dem, då kanske jag tillslut inte vet vad som är på riktigt och då kanske jag också blir så. Om jag bara vågade tro på mig själv så kanske jag skulle våga hoppas.
Jag vet att många som verkar så självsäkra inte alltid är det, finns det ens någon som är helt igenom självsäker? Antagligen inte, och det är inte det jag vill ha heller. Jag vill bara inte vara så här osäker hela tiden.
(Det här kommer säkert inte verka ett dugg vettigt eller förståeligt... Men som sagt, jag måste bara göra mig av med det här.)
Finaste du, det finns ingen som helst anledning till att du inte ska tro på dig själv. Du är modig. (Tro mig, det modigaste som finns är att våga gör något som man är riktigt rädd för. Som att gå på en höghöjdsbana fast man egentligen tycker att det är skitläskigt.) Det är modigare att genomföra något fast man är rädd än att göra något modigt utan att tycka att det är läskigt. Och det vet jag att du kan. Kom ihåg att du är en av de allra bästa.
SvaraRaderaMånga kramar <3
Åh! Tack så mycket världens bästa, du får mig att känna mig mycket bättre, tack igen<3 kraaaaaaam<3
Radera