Jag har engelska muntligt nationella prov imorgon och jag vill verkligen göra det då, och inte sen på något uppsamligsheat. Men... Mår jag dåligt kommer jag inte gå för jag vill kunna prestera. Idag var också en viktig dag, som jag blev tvungen att missa, med idrott (dans, en av de -enligt mig- roligare idrottarna!) och även slöjdlektion som var betydelsefull. Men det här är bara tråkigt och deprimerande både att läsa och skriva om.
Jag har gjort mitt gymnasieval nu, det första alltså, det slutliga blir mycket senare. Jag har verkligen varit jätteorolig och stressad angående valet, eftersom jag inte visste. Men nu känns det bra att inte kunna ändra mig (förrän omvalet förstås!). Det ska bli kul att börja gymnasiet i höst, jättespännande men också väldigt oroande! Tänk om det inte blir rätt? Tänk om jag inte lär känna några? Vem är jag utan grundskolan som trygghet? Tänk om lärarna är dåliga? Eller skolan? Allt sånt cirkulerar dagligen i mitt huvud. Jag har alltid varit livrädd för framtiden, men nu börjar jag inse att framtiden är nu om ett ögonblick. Det har alltid varit så, inte bara nu när jag närmar mig gymnasiet.
Jag vill verkligen ha godis. Det är ett sånt här craving som jag får när jag är sjuk. Godis. Vad heter craving på svenska? Begär? Jag tror på begär. Jag har ett begär efter godis. Kolla vad pappa köpte för ett tag sen. Åh, tortyr för mitt sjukliga godisbegär.
