De som känner mig vet antagligen redan det här, men min högsta dröm har alltid varit att få en hund. Så länge jag kommer ihåg har det varit min största önskning, det stod jämt överst på mina önskelistor och var jämt vad jag sa att jag önskade mig "om jag fick tre önskningar, vad skulle jag önska mig" och jag drömde, läste, sökte och lärde mig. Och drömde lite till. Men vi har aldrig kunnat ha en hund, av flera anledningar. Det stoppade mig inte från att fortsätta önska och drömma, men ju äldre jag blev, desto mer började jag inse att det inte skulle hända det närmaste
hundra åren. Så även fast jag fortfarande drömde om det, så var jag på något sätt okej med att inte vara hundägare. Jag fick helt enkelt nöja mig med att träffa andras hundar, som Jennys sååå underbara hund när jag är hos henne, och som när jag fick följa med och träffa Saras urgulliga och superfina hund på lunchen. Som på släktfesten i USA och det fanns en Golden Retriever där som jag spenderade större delen av tiden med. Jag hade liksom accepterat faktum, hade självklart kvar en liten gnista hopp någonstans, men jag hade ändå accepterat att det aldrig skulle hända.
(Notera hade. Är ni redo? *trumvirvel*)
Idag fick jag en hund. Vi har köpt en alldeles fantastisk och otroligt underbar HUNDVALP. En hundvalp! Jag. Har. Fått. En. Hund. (Eller vi. Det är självklart familjens. Vi ville alla ha en hund!)
Min högsta, största och enda dröm och önskning någonsin har gått i uppfyllelse. Det är så otroligt och så ofattbart att det inte riktigt har sjunkit in för mig. Jag kommer antagligen skriva mer om det här, men just nu har jag lite svårt att hitta orden.
Tänker bara avsluta det här inlägget med:
Sluta aldrig drömma. Man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Och självklart kan jag inte
inte lägga upp bild på vår lilla sötnos.
