fredag 28 juni 2013

Komplex

De flesta har nog komplex över något med sin kropp eller i alla fall vill ändra något. Så känner jag också och har känt ett tag. Hela femman, sexan, sjuan hade jag alltid någon typ av stor tröja eller kofta på mig och hade aldrig något som var barärmat. Det blev väldigt jobbigt efter ett tag, speciellt när det var varmt, som på sommaren/våren. Det var mage och armar, överkropp i allmänhet.. men senare, efter det, så även ben och lår.Tyckte allt det var för tjockt, för stort och för fult. Så då gömde jag mig hellre. 

Men det här inlägget handlar inte bara om att jag ska klaga på min kropp. Det handlar om att jag någon gång i början av åttan (slutet av sjuan?) blev lite mer bekväm med min kropp. Jag kan ha barärmat nu, är inte längre rädd för att visa mina armar. Det är jätteskönt. Jag har liksom accepterat mig själv. Det är faktiskt inte viktigt. Och om det är något som är riktigt viktigt så KAN jag ändra det, på nåt sätt. Om inte annat ändra min inställning. 
Jag har också blivit bättre på att ha bara ben, för liksom, förut hade jag bara tights eller leggings till shorts eller kjol eller så,  när det var varmare. Jag har till och med (nu på sommaren, bara hemma/där jag inte träffar så mycket folk) börjat ha T-shirts som visar liite mage. Det här är jag otroligt glad för, det är jobbigt att behöva tänka sig för hela tiden (ser det här konstigt ut? är mina armar tjocka i den här? ser mina lår fula ut nu?), speciellt nu på sommaren. Det är också bra att jag blir mer bekväm i badkläder, eftersom jag nu ska utomlands och bada och sola. Skönt.

söndag 16 juni 2013

Sommarlov!

Hej. Sådärja, nu var avslutningen över. Den blev minst lika sorglig som jag föreställt mig, men till och med ännu roligare. Lärarna hade skrivit en galen ny text till en Sean Banan-låt (jag vet inte vad den heter, typ Kingen? Eller Den förste Banan kanske det är?) och den var så löjlig att den blev rolig. Haha! Helt sjukt!

Det känns också helt sjukt att det är över, att jag aldrig mer kommer gå i samma klass som alla de i 9B, att jag aldrig mer kommer ha Linnea och Anna som handledare, och alla andra lärare som ja, lärare! Aldrig mer Kunskapsskolan. Det känns så skumt och fel och sjukt, och samtidigt så... skönt, på något sätt. Lättat, typ. För nu är avslutningen slut. Och jag tror att jag grät lite grann i alla fall, jag lyckades mestadels hålla ut. (Annars kunde jag ju bara skylla på förkylningen... hehe)

I bilen på väg hem så var det väldigt jobbigt och sorgligt. Jag hade fått jättefina blommor av min familj, och även en röd ros av skolan. Såklart fick vi även det stora vita kuverten som vi jämt får, varje avslutning, men den här gången var det ju med de slutgiltiga betygen, nu fanns det inget mer man kan göra. Vi fick också ett brev av Linnea. Det var jättejobbigt, när jag öppnade och läste det började jag gråta. Det var fint skrivet och ganska personligt till var och en. Hon skrev ungefär vad hon (bland annat) skulle minnas om var och en. Så fint! Och väldigt, väldigt sorgligt. Jag önskar att jag kunde skriva ett brev till Linnea.

Kuvertet öppnade jag inte förrän jag kom hem, och när jag väl gjorde det började jag gråta lite smått igen. Inte för betygen, verkligen inte, jag kunde inte varit mer nöjd med och stolt över mig själv. Det var för att vi fick tillbaka massor av papper och fina saker som vi skrivit från sexan till nu! Det var så sjukt kul att läsa. Först var det något vi hade skrivit efter kanske några veckor av första terminen i sexan, som en presentation. Och jag som trott att jag förändrats totalt! Det har jag inte, mycket har ändrats men långt ifrån allt! Vi fick även en utvärdering som vi jämt fick skriva, varje vårtermin tog slut. Vi fick en från kanske sjuan, eller åttan, jag vet inte exakt. Sen fick vi även ett papper från en lek vi gjorde i sjuan, när vi hade ett blankt papper fasttejpat på ryggen och så skulle de andra i klassen skriva positiva saker på ens lapp. Det var också kul att läsa! Det ska jag ta fram, när jag känner mig nere eller på dåligt humör, när man behöver en liten självförtroende-boost. Alltid bra att ha.

Resten av dagen i fredags var riktigt trevlig. Jag vilade typ hela eftermiddagen och sen på kvällen kom lite släkt och vänner hit och det var verkligen riktigt roligt! De var här till ganska sent och sen åkte de hem och då gick jag å la mig direkt.


Nu har jag börjat acceptera att jag har sommarlov och att jag slutat på Kunskapsskolan. Det känns i alla fall mycket bättre nu och jag kan minnas och tänka tillbaka på allt bra. Jag är redo för ett otroligt sommarlov, och för en ny del av mitt liv att börja.

Hejdå! Hoppas att du som läser detta har en riktigt bra dag! (Jag är fortfarande sjuk, men jag äter god mat nu så det är okej.)

fredag 14 juni 2013

Inför avslutning i nian

Ojdå. Nu har jag inte skrivit här på väldigt, väldigt länge. Jag skulle kunna förklara varför och sånt (nu när det för en gångs skull inte enbart beror på skolan, även om det är en stor anledning) men det känns inte bra så jag gör inte det.

Men nu skriver jag ett inlägg. För jag känner att jag måste skriva av mig. Få ut allt och få känna och tänka och tycka och sakna och glädjas. För idag är det avslutning. Om några timmar alltså, då är det avslutning. Avslutning i nian, sista avslutningen på Kunskapsskolan. Sista i grundskolan. Wow.

Det känns så sjukt konstigt idag. Jag är inte redo. Ont i magen, klump i halsen, redan fuktiga ögon, dimma i huvudet, och... Nu när jag tänker på det så beror det kanske lliiiiitteee på att jag är lite smått sjuk, jag blev förkyld i onsdags och jag kunde inte blivit mer irriterad. Egentligen borde jag inte vara förvånad. Jag har ju de senaste åren alltid blivit sjuk vid sämsta möjliga tillfällen, de tillfällen man absolut inte vill missa som t ex. Falun två/tre år i rad, skolfoto, roliga saker med klassen och lov. Fast jag har oftast gått till skolan ändå och fått göra allt kul, även om det är jobbigt när man är sjuk. Så ska jag göra även idag. Jag kan ju bara inte missa den här avslutningen!!

Men jag känner inte bara så här på grund av att jag är sjuk, jag mår nästan illa när jag tänker på avslutningen. Igår kväll kunde jag knappt tänka, så sentimental och ledsen var jag. Idag känns det lite bättre, jag håller mig upptagen genom att göra mig i ordning.Usch. Jag känner att det kommer att bli en jobbig avslutning.


^^^^^^^^^
Detta skrev jag innan avslutningen men hann inte skriva klart och publicera.