Min fobi

"Hur kan du vara rädd för myror?! De är ju så SMÅ!"

Det får jag höra väldigt ofta när jag nämner min myrfobi. Svaret på frågan är mer komplicerat än man tror. Jag förstår det knappt själv. För ja, de är små och löjliga, och jag är så mycket större än dem. Och när jag pratar om det, berättar för någon eller tänker på det, när jag inte har några myror i närheten - då är det hur lugnt som helst och jag kan vara helt övertygad om att det är löjligt att vara rädd för såna små kryp.
Som nu till exempel. Jag vet att de är så små och kan inte fatta varför jag tycker det är läskigt. Det är alltid samma sak innan jag ska gå i närheten av dem; jag lyckas alltid intala mig själv att det inte är läskigt alls och att jag ska klara det.

Men varenda gång nu för tiden när jag närmar mig myror eller myrstack så får jag panik. Det är ingenting jag kan hantera och jag förstår mig inte på mig själv när det händer. Det är verkligen jätteobehagligt och jag önskar att jag kunde slippa panik-attackerna som drabbar mig. Jag skriker och gör allt för att ta mig därifrån så snabbt som möjligt, det är inte ovanligt att jag börjar gråta också och får svårt att andas. Det är som om hjärtslagen snabbas på och andningen blir ansträngd.

Jag har inte alltid varit så här rädd, så klart. I början, när jag var riktigt liten, så tyckte jag bara myror var obehagliga och lite läskiga, men det var inget jag inte kunde klara av. Men sedan dess har det bara blivit värre och värre med åren. Och jag har inte riktigt fattat att det var en fobi, som jag nu tror att det är. För jag kan inte hantera mig själv när... ja. Runt myror. Trodde länge det bara var rädsla, men det här är mer panik.

Ibland kunde jag hantera det tillräckligt, och ibland har jag till och med försökt vänja mig vid dem och lyckats delvis! När jag gick i scouter och var väldigt mycket i skogen kunde jag få för mig att jag skulle vänja mig vid dem.
En gång som jag kommer ihåg lite extra (jag var kanske 11 år, ungefär) så var jag på scoutläger och då stod jag i närheten av en myrstack, på en upphöjd sten och iakttog de små krypen. Det var faktiskt intressant, jag har alltid varit lite av en natur- och djurvän så det var väldigt spännande att vara så nära men också lite läskigt. En ledare kom fram till mig och jag berättade att jag försökte vänja mig. Han började berätta det han visste om myror och det ökade liksom min förståelse för dem. Så jag klarade det ett tag.

Tills nästa gång jag är nära myror. Hos mina kompisar i Gåde finns det verkligen massor av myror och det är hemskt. Deras uppfart är mer myror än grus, i princip (i alla fall vissa sommardagar när myrorna är extra aktiva). När man tittar ner där så är det hemskt det bara kryllar under fötterna på en. Och det är nog det jag tycker är så obehagligt. Kryllandet, att de är så många, och små. De kan ta sig in överallt. Överallt.

(Vissa har frågat om jag menar allvar med den här rädslan. Och ja. Det här är ingenting jag bara hittat på, det är riktigt jobbigt. På fullt Allvar.)

Inte min bild. Äger inget. (Usch det var svårt att söka reda på den här bilden. Kallsvettas.) 

Grattis ifall du lyckats läsa igenom hela det här långa inlägget, du får härmed en stor Internet-tårta av mig! *Kastar tårta i ansiktet* Varsågod, ingen orsak!

FRÅGOR:

tror du att sniglar kan tänka?

Ja, det tror jag nog. De har väl hjärna, men jag tror att de lever väldigt mycket på instinkter. Typ när de är hungriga äter de, när de är trötta så sover de. Ingen planering eller poesi i deras "hjärna".

                                                    

vilket är det äckligaste djur du trampat på?

........ Myra? Nej.. de är mer läskiga än äckliga.. Antagligen är det barfota på en sån där slemmig snigel utan snäcka. Usch. Inget värre som tur är!

om du såg en snigel med massa slem krypa uppför dig arm och den inte gick att dra bort, skulle du klippa eller skära bort armen?

Är det en fråga vad av klippa eller skära jag skulle göra, eller ifall jag skulle göra något av det? I alla fall, jag skulle hellre skära av den, men skulle inte göra det heller. Om den inte gick att dra bort skulle jag skynda mig till akuten eller något sånt och låta dem operera bort den.

om ett djur levde som parasit på dig och du älskade det, skulle du låta det ta din näring tills du dog?

Ja, om jag verkligen älskade det. True Love, liksom.