7 punkter om varför jag älskar höst

Jag gillar verkligen hösten. Det är det många som gör och anledningarna är de flesta ganska uppenbara.  Det gör detta inlägg ganska mesigt och onödigt, men jag vet inte, kände för att skriva lite. Men hm... Hur som helst, här är 7 punkter om varför jag älskar höst:


1. Som väntat, trädens fina färger på löv. Det roliga är att man verkligen märker förändringen. Jag har en väg jag går/cyklar till skolan varje dag och den går förbi djäkneberget så jag ser hur naturen förändras och får vackra färger. Och alla träd och buskar blir höstiga olika snabbt så det finns alltid fina färger runt omkring.

2. Kläderna! Att bara få gosa in sig i tjocka tröjor, fluffiga halsdukar och fina mönster och färger. Men samtidigt inte sådär jobbigt stickigt, vintrigt kallt att man knappt kan ha någon kroppsdel, inte någon hud alls, fri från flera tjocka lager av väldigt varma kläder. Lagom, haha.

3. Vädret är liksom bara mys. Frisk, lite kylig luft som fyller lungor och ger en lugn känsla, ger energi, i alla fall för mig. Regn, jag älskar regn! Kanske inte är så många som gör det men jag gör det, heh. Och är inte höstsol sena eftermiddagar eller tidiga morgnar något av det finaste som finns?

4. Höst-picnik låter säkert som något jätteskumt, men det är det inte. Eller jo, men det får man offra för hur mysigt det faktiskt är. Ta bara med dig filt, varm dryck, vänner och kakor, och hitta en fin plats att vara på, gärna med många höstlöv runt. (går även att anpassa till pågående årstid, haha!)

5. Även om vädret och naturen oftast är underbar nu, som nämnt ovan, så kan man lika gärna vara inomhus! För visst är det lika mysigt inne på hösten? Tända ljus, mysiga kuddar, en bra film eller bok, bra sällskap, någon varm dryck som chai-latte, te eller varmchoklad. (Eller kaffe för kaffedrickare... hm, jag vill gilla kaffe men gör inte det, tyvärr!)

6. Halloween!! Det är inte så oväntat, halloween är ju min favorithögtid så det förhöjer ju hösten ytterligare. Jag försöker alltid komma på en riktigt grym utklädnad, förra året var jag zombie och jag var riktigt nöjd med den. Egentligen gillar jag inte sånt där läskigt, skräckfilmer och sånt. Det är inte min grej, är väldigt lättskrämd. Men halloween är okej, då hör det liksom till. Brukar dessutom alltid vara halloween-fest vid den här tiden, vilket är awesome.

7. Kreativitet. Jag blir alltid lite extra kreativ på hösten, drar igång något projekt, som att måla, teckna, skriva, något sånt. Nyss gjorde jag en nagellackshylla till Engla när hon fyllde år, vilket var superkul! Det gillar jag också, att planera och fixa saker till andra. Hitta den perfekta presenten, och ta minsta chans att vara lite kreativ. Inte speciellt "höstigt" men för mig är det ändå det.


Det var nog allt! Finns säkert massa andra saker som är bra med hösten, men det här var några. Hoppas du kom i härlig höststämning nu :) Kram!


((Datum och publicering av det här har krånglat jättemycket, eftersom den skrevs tidigare men publicerades nu... aja, hoppas det är löst nu!)

Berättare, Kanelbullar och Skratt.

Jag har tänkt på en sak... Tänk om någon "allvetande berättare" skulle berätta ditt liv, som i en bok? Hur skulle det låta? Hur skulle det bli? Vilka saker skulle berättaren hoppa över? Vilket tempo skulle det vara när i berättelsen? Vad skulle vara värt att berätta om?

Det är sånt där sjukt som jag tänker på ibland. Som jag kan fastna i och inte kunna tänka något annat.

Förövrigt. Idag är det kanelbullens dag och jag kom hem för ganska länge sen till att mamma stod och bakade bullar. Mums!

Såna här konstiga dagar som ska firas utan någon direkt historia (vad jag vet) är så skumma. Kanelbullens dag, varför? Men det är ganska enkelt egentligen. För att det är gott. 

Dessutom är det såna små saker som kan göra folk så glada, förändra folks dagar, veckor, månader bättre. Har du någonsin tänkt på alla små pyttiga saker i din vardag som gör dig så otroligt glad? Som komplimanger, det är fint. Att ge och få. Jag tänkte på det förra terminen. Stackars de som inte får höra hur bra de passar i just den tröjan, hur fina de är i håret, inte får höra hur trevliga de är och hur modiga de är. Inte får veta att deras skratt är så härligt? 

Skratt är också en sån sak som gör mig glad. Att bara få skratta, ohämmat, utan att bry sig om någonting, alls. Och att bara göra ingenting och allting, hur länge som helst, utan att det spelar nån roll. Spela kort lite extra länge. haha, vi är ju verkligen galna...

Bara att nån möter ens blick vid rätt tillfälle ibland, ler lite extra..... 

och nu ska jag sluta innan jag låter som nån tjatig sak som man hört tusen gånger. men det kan ju göra någon så mycket gladare, bara ett enkelt "hej". Försent, låter redan knäpp. Men ah.

Jag insåg nyss att det var fredag. Jag har fokuserat så mycket på söndag så jag har helt glömt bort att livet fortsätter fram tills dess. Hm. 

Vilket mixat inlägg det här blev. Jag har ett annat inlägg jag vill publicera, men jag känner inte riktigt att jag kan det än. Vill även lägga in lite bilder. Gör det alldeles för sällan. Men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Känner mig väl lite mixad just nu också. Men det är bra. Bra. För det här är en bra dag. Ha det bra. Haha åh.

<3

Clarity - uppdatering, mitt liv nu

Hej! Jag är dålig på att blogga. What's new? Haha. Nemenseriöst, ingen nyhet va?

Hur som helst. Det har gått flera veckor sen skolan började och jag kan nästan säga helt säkert att dessa veckor varit de bästa någonsin. Jag är nöjd med skolan, klassen, allt. Jag kan inte fatta det. Så sjukt rädd och nervös och förväntansfull och pirrig och så jag var innan. Och nu. Det blev bra. Bättre än bra. Känns konstigt. På ett bra sätt. Bättre än jag någonsin vågat hoppas på.

Jag har tänkt på en sak. Om någon skulle frågat mig när jag gick på Kunskap om jag var glad, om jag trivdes, om jag var nöjd, sånt alltså, så skulle jag sagt ja. Visst gör jag det. Visst är jag det.  Det skulle varit mitt svar. Och det stämde då, absolut! Men jag hade aldrig kunnat tro att jag på Rudbeck skulle kunna ha så kul som jag haft. Och jag kan säga att ja, ja det är jag. Det gör jag. Och det känns skumt, men bra.

Jag hoppas att alla i min gamla klass (wat? känns konstigt att kalla den det...) också har det superbra, vart de än är, vilken skola de än är på, vad de än gör. Saknar klassen. Men. Man går vidare. Och det känns så sjukt bra.


Ville mest skriva av mig. Och jag är så trött, därför blir allt jag skriver en aning flummigt och ja. Trött. Det är förresten ganska mycket plugg nu på gymnasiet. Men hittills okej. Och jag är så glad, jag har ju även Milo! Och allt går superbra!


Nu måste jag plocka ihop skolgrejer (skriver förövrigt detta från min nya MacBook Air från skolan, hihi!) och göra mig i ordning för att sova, och sen soooovaaaaa. Skönt.
GODNATT!!!! OCH HA DET BÄST. för det ska jag.

Tid och förändring - En Uppföljare

Imorgon. 

Woaa.

Imorgon är det första dagen i gymnasiet för mig. Första dagen. Gymnasiet. Det känns så overkligt och sjukt. Jag kan verkligen inte förstå att jag inte längre är en liten plutt som springer runt och leker hela dagarna, utan att tänka på framtiden.... hm, är nog fortfarande ganska liten, leker mest och försöker undvika att tänka för mycket på framtiden, men... Ah. Ni förstår poängen. Jag har blivit äldre, på något underligt sätt. Framtiden skrämmer mig. Tid ännu värre. Jag har så svårt att tänka på det ibland, mår illa och blir stressad. Förändring är läskigt men väldigt kul, men allt kommer vara så nytt, så det är mest läskigt. Lite nervositet på det och tada - hur jag känner just nu, kvällen innan min första dag, när jag egentligen borde sova. 

MEN. Jag ser så sjukt mycket fram emot gymnasiet. När vi slutade grundskolan i början av sommaren längtade jag inte alls och skulle mycket hellre stannat kvar där, men nu känns det bättre. Det ska bli så kul och jag hoppas och drömmer så mycket om hur det ska bli. Skitjobbigt, antagligen. Mer plugg, mer stress, mer allt. Men någonstans mitt i allt det där hoppas jag (och vet, på nåt sätt) att det blir superbra och jättekul.

Nu längtar jag snart ihjäl mig. Hoppas du som läser detta har en bra morgon, dag, eftermiddag, kväll, natt! Och om du också ska börja gymnasiet, lycka till! Och om du inte ska börja gymnasiet, men har eller ska börja(t) någon gång... Dröm och önska lite med mig, om gymnasie alltså. För det är ändå ett nytt kapitel för mig, även om det uttrycket är alldeles för uttjatat och inte passar egentligen. Jag skulle snarare kalla det en ny bok, ännu en uppföljare. Det brukar vara så att uppföljare är sämre än den första boken, förhoppningsvis stämmer det inte denna gång. Nu ska jag sova för jag är så trött att jag inte vet vad jag skriver typ. Godnatt! (Lägger nog upp detta imorgon bitti! Så var det tänkt i alla fall men jag råkade klicka fel. Aja.)

Rawr!

Grr, I'm a lion! {*rawr*}

Jag har länge velat ha en onesie/onepiece i något djur. Har aldrig hittat i Sverige och har då varit tvungen att beställa från typ Japan, Kina eller USA, typ. Därför blev det aldrig av och det skulle varit väldigt dyrt. Funderade på giraff, ko, katt, hund, tiger och lejon. Mest giraff och lejon. 

Och sen så såg jag att de hade såna i olika djur på en butik! De var så fina! Men... Jag är dålig på att shoppa för jag blir så snål. Meeeeen jag har världens bästa syster och mamma så de köpte en åt mig! Så jag har alltså en lejon-onepiece! :D

((För er som vet vem det är, så hade ju AmazingPhil en sån i en video, fast jag tittade på såna innan den, men det är ändå jättecoolt!))

Min högsta dröm

De som känner mig vet antagligen redan det här, men min högsta dröm har alltid varit att få en hund. Så länge jag kommer ihåg har det varit min största önskning, det stod jämt överst på mina önskelistor och var jämt vad jag sa att jag önskade mig "om jag fick tre önskningar, vad skulle jag önska mig" och jag drömde, läste, sökte och lärde mig. Och drömde lite till. Men vi har aldrig kunnat ha en hund, av flera anledningar. Det stoppade mig inte från att fortsätta önska och drömma, men ju äldre jag blev, desto mer började jag inse att det inte skulle hända det närmaste hundra åren. Så även fast jag fortfarande drömde om det, så var jag på något sätt okej med att inte vara hundägare. Jag fick helt enkelt nöja mig med att träffa andras hundar, som Jennys sååå underbara hund när jag är hos henne, och som när jag fick följa med och träffa Saras urgulliga och superfina hund på lunchen. Som på släktfesten i USA och det fanns en Golden Retriever där som jag spenderade större delen av tiden med. Jag hade liksom accepterat faktum, hade självklart kvar en liten gnista hopp någonstans, men jag hade ändå accepterat att det aldrig skulle hända.

(Notera hade. Är ni redo? *trumvirvel*)

Idag fick jag en hund. Vi har köpt en alldeles fantastisk och otroligt underbar HUNDVALP. En hundvalp! Jag. Har. Fått. En. Hund. (Eller vi. Det är självklart familjens. Vi ville alla ha en hund!)

 Min högsta, största och enda dröm och önskning någonsin har gått i uppfyllelse. Det är så otroligt och så ofattbart att det inte riktigt har sjunkit in för mig. Jag kommer antagligen skriva mer om det här, men just nu har jag lite svårt att hitta orden.

Tänker bara avsluta det här inlägget med: Sluta aldrig drömma. Man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Och självklart kan jag inte inte lägga upp bild på vår lilla sötnos.

Komplex

De flesta har nog komplex över något med sin kropp eller i alla fall vill ändra något. Så känner jag också och har känt ett tag. Hela femman, sexan, sjuan hade jag alltid någon typ av stor tröja eller kofta på mig och hade aldrig något som var barärmat. Det blev väldigt jobbigt efter ett tag, speciellt när det var varmt, som på sommaren/våren. Det var mage och armar, överkropp i allmänhet.. men senare, efter det, så även ben och lår.Tyckte allt det var för tjockt, för stort och för fult. Så då gömde jag mig hellre. 

Men det här inlägget handlar inte bara om att jag ska klaga på min kropp. Det handlar om att jag någon gång i början av åttan (slutet av sjuan?) blev lite mer bekväm med min kropp. Jag kan ha barärmat nu, är inte längre rädd för att visa mina armar. Det är jätteskönt. Jag har liksom accepterat mig själv. Det är faktiskt inte viktigt. Och om det är något som är riktigt viktigt så KAN jag ändra det, på nåt sätt. Om inte annat ändra min inställning. 

Jag har också blivit bättre på att ha bara ben, för liksom, förut hade jag bara tights eller leggings till shorts eller kjol eller så,  när det var varmare. Jag har till och med (nu på sommaren, bara hemma/där jag inte träffar så mycket folk) börjat ha T-shirts som visar liite mage. Det här är jag otroligt glad för, det är jobbigt att behöva tänka sig för hela tiden (ser det här konstigt ut? är mina armar tjocka i den här? ser mina lår fula ut nu?), speciellt nu på sommaren. Det är också bra att jag blir mer bekväm i badkläder, eftersom jag nu ska utomlands och bada och sola. Skönt.