Julkänslor

((OBS OBS OBS: Detta är ett gammalt inlägg jag skulle publicerat långt tidigare men något gick fel på min mobil, i appen som jag använder, så det publicerades aldrig. hm. Men här är det!)

I vanliga fall brukar jag knappt känna några julkänslor alls, ser inte fram emot julen speciellt mycket, tycker mest allt som har med jul känns lite jobbigt. Blir inte excited for christmas förrän typ julafton eller kvällen innan.

I år är det HELT annorlunda. Har varit peppad inför jul jättelänge nu! Ser fram emot det och älskar allt som har med julen att göra, vill göra allt som hör till. Jag vet inte vad det beror på. Mamma sa art det kanske var att jag nu för tiden kollat runt på så många kul saker som har med julpyssel att göra, kul presenter, DIY-projekt, bakning, julgodis, dekorationer, tips, osv... Mycket tack vare Da interwebzz. Internet. Och jag tror nog också det kan vara så. Plus att kag insett hur kul jag tycker det är med små pyssliga projekt! Då blir ju julen lite mer intressant än vanligt.

Jag tror också att mycket är tack vare en speciell app, som heter "Pinterest". Tror det påminner lite om Tumblr på nåt sätt, men jag vet inte... Har inte riktigt fastnat för Tumblr. Pinterest är däremot kul. Man pinnar foton och grejer, och lägger det i olika "boards" kanske med nåt tema! Gillar det verkligen!

Ja, så jag har verkligen christmas spirit just nu. Har bakat, gjort julgodis, lite hemgjorda presenter, dekorerat mitt rum osv. Yepyep. Mindre än en vecka kvar! Här är min lock screen förresten. Gjorde den typ själv i nå redigeringsprogram.

13 blir 14

Det känns så sjukt skumt att det är ett nytt år, 2014 nu. Förra året, 2013 alltså, var både det bästa och det värsta året någonsin. Det hände så mycket bra saker men minst lika mycket hemska saker. Jag tror inte jag ska skriva om det nu, men det är värt att nämna i alla fall. För mig kan något vara sämst och bäst samtidigt, och 2013 var just det.

Jag var så otroligt peppar inför 2014. Det känns som att det kommer bli ett riktigt bra år, tänkte jag när klockan slog tolv, när det slog över från 31:a december till 1:a januari. Nyårsfesten jag var på var riktigt rolig och det var verkligen supertrevligt.

På min mobil har jag skrivit ner flera saker som man kanske kan kalla nyårslöften, men det är snarare inspiration och motivation, vad jag vill göra och tänka lite extra på under 2014. Saker jag vill ändra, lägga till eller göra bättre. Jag kanske skriver ner det här någon annan gång.


Dagen efter nyårsafton var en riktig slapp-dag. Det blev mest att jag gick runt i myskläder och låg i sängen hela dagen, typ. Gick ut med Milo också och åt mat och sånt, men ändå. Det var väldigt skönt att bara ta det lugnt efter nyårsafton. Men jag märkte att jag sakta men säkert gled ifrån mina "löften" om ett riktigt bra år, ett ännu bättre år.

Idag var nästan ännu värre. Visserligen var jag ute lite mer men det var ändå en väldigt fel dag. Jag har hamnat i någon konstig mörk period… Fastnade i lathet hela dagen och segade. Tyckte synd om mig själv. Tänkte eller tänkte inte alls.
Sen fick mamma mig att följa med henne ut en stund. Vi skulle åka ner till hamnen och gå en promenad längs mälaren bara, och det gjorde vi, men det var så kallt och blåsigt så det slutade med att vi mest åkte runt och sen hamnade på hälla och gick runt å kollade lite. Det var nog bra för mig, kom lite ur mitt konstiga humör (som jag hamnar i då och då, tyvärr…). Vi har nu gjort världens godaste hemmagjorda godis, varit ute med Milo och tittat på tv lite.

Nu är jag typ tillbaka igen. Har gjort lite planer inför i morgon och faktiskt vara lite social. Det ska nog bli kul, och bra. Jag ligger visserligen i min säng igen, på väg att kolla på dåliga serier. Men jag mår lite bättre.

Nu är jag tillbaka igen, peppad inför 2014. För det måste bli ett bra år.

Varför?

Jag skrev ett inlägg en kväll, för jag-vet-inte-hur-många dagar sen, men jag tog ner det från bloggen morgonen efter. Var det någon som hann läsa det? jag borde kunna ta reda på det med bloggers statistik-grej. Egentligen var det inte direkt privat, men det innehöll lite mer tankar och känslor än jag vanligtvis uttrycker här (och kanske annars också... vet inte).

När jag tog bort inlägget så var det inte bara för att det kändes lite utlämnande utan också för att jag började fundera på... Vem publicerade jag det för? Vem skrev jag det till? Varför kände jag att jag ville lägga upp det? Och kom fram till att jag bara behövde skriva ner det, skriva av mig. Till mig själv. Så då kändes det inte så nödvändigt att andra skulle läsa det.

Varför? Varför ska jag någonsin lägga upp något jag skriver? Varför gör någon ens det, någonsin?

För att vi vill. Vi vill visa, synas, finnas. Vi vill att andra ska förstå, eller i alla fall försöka. Dela med oss av våra tankar.

Och det vill jag nog också. Men det vågar jag ju inte riktigt alltid. Jag önskar att jag oftare skrev lite mer personligt. Jag ska nog försöka göra det. För... Istället för varför, varför inte?

Vem vet i fall jag bestämmer mig för att lägga ut inlägget igen. Det handlade om förändring och var egentligen inte så viktigt. Inte för någon annan än mig själv i alla fall.

7 punkter om varför jag älskar höst

Jag gillar verkligen hösten. Det är det många som gör och anledningarna är de flesta ganska uppenbara.  Det gör detta inlägg ganska mesigt och onödigt, men jag vet inte, kände för att skriva lite. Men hm... Hur som helst, här är 7 punkter om varför jag älskar höst:


1. Som väntat, trädens fina färger på löv. Det roliga är att man verkligen märker förändringen. Jag har en väg jag går/cyklar till skolan varje dag och den går förbi djäkneberget så jag ser hur naturen förändras och får vackra färger. Och alla träd och buskar blir höstiga olika snabbt så det finns alltid fina färger runt omkring.

2. Kläderna! Att bara få gosa in sig i tjocka tröjor, fluffiga halsdukar och fina mönster och färger. Men samtidigt inte sådär jobbigt stickigt, vintrigt kallt att man knappt kan ha någon kroppsdel, inte någon hud alls, fri från flera tjocka lager av väldigt varma kläder. Lagom, haha.

3. Vädret är liksom bara mys. Frisk, lite kylig luft som fyller lungor och ger en lugn känsla, ger energi, i alla fall för mig. Regn, jag älskar regn! Kanske inte är så många som gör det men jag gör det, heh. Och är inte höstsol sena eftermiddagar eller tidiga morgnar något av det finaste som finns?

4. Höst-picnik låter säkert som något jätteskumt, men det är det inte. Eller jo, men det får man offra för hur mysigt det faktiskt är. Ta bara med dig filt, varm dryck, vänner och kakor, och hitta en fin plats att vara på, gärna med många höstlöv runt. (går även att anpassa till pågående årstid, haha!)

5. Även om vädret och naturen oftast är underbar nu, som nämnt ovan, så kan man lika gärna vara inomhus! För visst är det lika mysigt inne på hösten? Tända ljus, mysiga kuddar, en bra film eller bok, bra sällskap, någon varm dryck som chai-latte, te eller varmchoklad. (Eller kaffe för kaffedrickare... hm, jag vill gilla kaffe men gör inte det, tyvärr!)

6. Halloween!! Det är inte så oväntat, halloween är ju min favorithögtid så det förhöjer ju hösten ytterligare. Jag försöker alltid komma på en riktigt grym utklädnad, förra året var jag zombie och jag var riktigt nöjd med den. Egentligen gillar jag inte sånt där läskigt, skräckfilmer och sånt. Det är inte min grej, är väldigt lättskrämd. Men halloween är okej, då hör det liksom till. Brukar dessutom alltid vara halloween-fest vid den här tiden, vilket är awesome.

7. Kreativitet. Jag blir alltid lite extra kreativ på hösten, drar igång något projekt, som att måla, teckna, skriva, något sånt. Nyss gjorde jag en nagellackshylla till Engla när hon fyllde år, vilket var superkul! Det gillar jag också, att planera och fixa saker till andra. Hitta den perfekta presenten, och ta minsta chans att vara lite kreativ. Inte speciellt "höstigt" men för mig är det ändå det.


Det var nog allt! Finns säkert massa andra saker som är bra med hösten, men det här var några. Hoppas du kom i härlig höststämning nu :) Kram!


((Datum och publicering av det här har krånglat jättemycket, eftersom den skrevs tidigare men publicerades nu... aja, hoppas det är löst nu!)

Berättare, Kanelbullar och Skratt.

Jag har tänkt på en sak... Tänk om någon "allvetande berättare" skulle berätta ditt liv, som i en bok? Hur skulle det låta? Hur skulle det bli? Vilka saker skulle berättaren hoppa över? Vilket tempo skulle det vara när i berättelsen? Vad skulle vara värt att berätta om?

Det är sånt där sjukt som jag tänker på ibland. Som jag kan fastna i och inte kunna tänka något annat.

Förövrigt. Idag är det kanelbullens dag och jag kom hem för ganska länge sen till att mamma stod och bakade bullar. Mums!

Såna här konstiga dagar som ska firas utan någon direkt historia (vad jag vet) är så skumma. Kanelbullens dag, varför? Men det är ganska enkelt egentligen. För att det är gott. 

Dessutom är det såna små saker som kan göra folk så glada, förändra folks dagar, veckor, månader bättre. Har du någonsin tänkt på alla små pyttiga saker i din vardag som gör dig så otroligt glad? Som komplimanger, det är fint. Att ge och få. Jag tänkte på det förra terminen. Stackars de som inte får höra hur bra de passar i just den tröjan, hur fina de är i håret, inte får höra hur trevliga de är och hur modiga de är. Inte får veta att deras skratt är så härligt? 

Skratt är också en sån sak som gör mig glad. Att bara få skratta, ohämmat, utan att bry sig om någonting, alls. Och att bara göra ingenting och allting, hur länge som helst, utan att det spelar nån roll. Spela kort lite extra länge. haha, vi är ju verkligen galna...

Bara att nån möter ens blick vid rätt tillfälle ibland, ler lite extra..... 

och nu ska jag sluta innan jag låter som nån tjatig sak som man hört tusen gånger. men det kan ju göra någon så mycket gladare, bara ett enkelt "hej". Försent, låter redan knäpp. Men ah.

Jag insåg nyss att det var fredag. Jag har fokuserat så mycket på söndag så jag har helt glömt bort att livet fortsätter fram tills dess. Hm. 

Vilket mixat inlägg det här blev. Jag har ett annat inlägg jag vill publicera, men jag känner inte riktigt att jag kan det än. Vill även lägga in lite bilder. Gör det alldeles för sällan. Men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Känner mig väl lite mixad just nu också. Men det är bra. Bra. För det här är en bra dag. Ha det bra. Haha åh.

<3

Clarity - uppdatering, mitt liv nu

Hej! Jag är dålig på att blogga. What's new? Haha. Nemenseriöst, ingen nyhet va?

Hur som helst. Det har gått flera veckor sen skolan började och jag kan nästan säga helt säkert att dessa veckor varit de bästa någonsin. Jag är nöjd med skolan, klassen, allt. Jag kan inte fatta det. Så sjukt rädd och nervös och förväntansfull och pirrig och så jag var innan. Och nu. Det blev bra. Bättre än bra. Känns konstigt. På ett bra sätt. Bättre än jag någonsin vågat hoppas på.

Jag har tänkt på en sak. Om någon skulle frågat mig när jag gick på Kunskap om jag var glad, om jag trivdes, om jag var nöjd, sånt alltså, så skulle jag sagt ja. Visst gör jag det. Visst är jag det.  Det skulle varit mitt svar. Och det stämde då, absolut! Men jag hade aldrig kunnat tro att jag på Rudbeck skulle kunna ha så kul som jag haft. Och jag kan säga att ja, ja det är jag. Det gör jag. Och det känns skumt, men bra.

Jag hoppas att alla i min gamla klass (wat? känns konstigt att kalla den det...) också har det superbra, vart de än är, vilken skola de än är på, vad de än gör. Saknar klassen. Men. Man går vidare. Och det känns så sjukt bra.


Ville mest skriva av mig. Och jag är så trött, därför blir allt jag skriver en aning flummigt och ja. Trött. Det är förresten ganska mycket plugg nu på gymnasiet. Men hittills okej. Och jag är så glad, jag har ju även Milo! Och allt går superbra!


Nu måste jag plocka ihop skolgrejer (skriver förövrigt detta från min nya MacBook Air från skolan, hihi!) och göra mig i ordning för att sova, och sen soooovaaaaa. Skönt.
GODNATT!!!! OCH HA DET BÄST. för det ska jag.

Tid och förändring - En Uppföljare

Imorgon. 

Woaa.

Imorgon är det första dagen i gymnasiet för mig. Första dagen. Gymnasiet. Det känns så overkligt och sjukt. Jag kan verkligen inte förstå att jag inte längre är en liten plutt som springer runt och leker hela dagarna, utan att tänka på framtiden.... hm, är nog fortfarande ganska liten, leker mest och försöker undvika att tänka för mycket på framtiden, men... Ah. Ni förstår poängen. Jag har blivit äldre, på något underligt sätt. Framtiden skrämmer mig. Tid ännu värre. Jag har så svårt att tänka på det ibland, mår illa och blir stressad. Förändring är läskigt men väldigt kul, men allt kommer vara så nytt, så det är mest läskigt. Lite nervositet på det och tada - hur jag känner just nu, kvällen innan min första dag, när jag egentligen borde sova. 

MEN. Jag ser så sjukt mycket fram emot gymnasiet. När vi slutade grundskolan i början av sommaren längtade jag inte alls och skulle mycket hellre stannat kvar där, men nu känns det bättre. Det ska bli så kul och jag hoppas och drömmer så mycket om hur det ska bli. Skitjobbigt, antagligen. Mer plugg, mer stress, mer allt. Men någonstans mitt i allt det där hoppas jag (och vet, på nåt sätt) att det blir superbra och jättekul.

Nu längtar jag snart ihjäl mig. Hoppas du som läser detta har en bra morgon, dag, eftermiddag, kväll, natt! Och om du också ska börja gymnasiet, lycka till! Och om du inte ska börja gymnasiet, men har eller ska börja(t) någon gång... Dröm och önska lite med mig, om gymnasie alltså. För det är ändå ett nytt kapitel för mig, även om det uttrycket är alldeles för uttjatat och inte passar egentligen. Jag skulle snarare kalla det en ny bok, ännu en uppföljare. Det brukar vara så att uppföljare är sämre än den första boken, förhoppningsvis stämmer det inte denna gång. Nu ska jag sova för jag är så trött att jag inte vet vad jag skriver typ. Godnatt! (Lägger nog upp detta imorgon bitti! Så var det tänkt i alla fall men jag råkade klicka fel. Aja.)